mathildalofstrom

Står kvar på samma plats men jag har kämpat och slitit. Jag vet att det blir bättre, men det känns inte hitills. Jag fastnar i tankar i försöker ta mig loss, när jag tänker på dagen nånting hände mellan oss. Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte vi bröt av våra band och dem gick av på mitten. Jag har kastat våra bilder, jag har saknat o glömt, att det va du o jag mot världen som kämpa till döds,du högg mig i ryggen, vad va det som hände? Jag menar du o jag vi skulle jämt va bästa vänner, du har förändrats så mycket jag vet knappt vem du är, vart tog den personen vägen sim alltid fanns där? Jag tror du vet vem du är, behöver inte säga namn men du förlorade min tillit när du släppte min hand. Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le, men när jag sitter här o skriver rinner tårarna ner. När livet sviker är det bra att vara två, men ena halvan an mig slutade förstå. Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar. När livet sviker/ sofijah